SNEAK in BLACK&WHITE
äääää

Lite svart vita bilder från guld glitter shooten med Nikol. Bilder från hela shooten får ni imorgon, wohoo.

Nu alldeles jättesnart kommer min älskade Galit från Övik till mig, ska bli så mysigt, så kul och sååå skönt att ha henne här för en liten stund. Får kramas med henne istället för min Magnus, haha.

Hoppas ni alla har ett bra slut på vecka!
Kommentarer (0)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
BEHIND THE SCENE EPISODE 6
DSC00774-2DSC00775-2DSC00779-2

Lånade några bilder, från vackraste Salem  , från avsnitt sex. Bästa tjejerna, bästa gänget och bästa filmteamet. Kunde inte annat än älska alla!

It Girls, var bland det roligaste jag har varit med om, samtidigt som det var stressigt, nervöst och pressen låg på topp så hade vi sååå roligt ihop. Alla var underbara och vi blev som en liten familj. Bodde med tjejer som man aldrig träffat förut men från första sekund var vi hur nära varandra som helst och det kändes som vi känt varandra för alltid. Vore det inte för alla dessa underbara människor hade jag nog inte tagit mig i kragen och flyttat till Stockholm, så tack för det!

Känns så underbart att ha så många underbara människor runt om sig, som både finns där i vått och torrt, inspirerar en och ger en ett gott skratt.
Kommentarer (0)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
MIKAELA HÖÖK SET
äääääääääää

Inte altid lätt att vara ny i en stad, hyr tills på måndag ett rum av en vän och där finns inget internet och har inte heller internet på telefonen. Så har nu gått runt och letat något kafé med internet i typ en timme, i spöregn... Vad är det liksom? regn? Trodde Stockholm skulle bjuda på strålande sol och sommar, haha, får hoppas det kommer snarast. Men nu sitter jag äntligen inomhus och får ge er lite bilder jag och Nikol tog innan jag flyttade. Det här fluffy set:et har ni nog sett förr men ville bjuda på några "riktiga bilder", eller iallafall lite finare bilder. Gillar detta set, det är så mysigt men samtidigt lite finare.

Trevlig lördag!
Kommentarer (0)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
JAG HAR FLYTTAT
Untitled-1(Är i ena stunden så glad som bilderna ovan och andra sitter jag och grinar, detta liv, inte alltid enkelt alltså, haha. Men gillar bilderna, ser ut som häst, men det är ju ganska kul.)

Bilderna är tagna av fantatsiskt duktiga Tobias Holst (tryck på namn)

Nu kan du kalla mig för stokholmsbo, stockholmare eller 08, haha nejdå, är fortfarande norrlänning i hjärtat och det ska jag behålla. Men igår flög jag tillsammans med en ryggsäck, en väska och två överviktiga resväskor till Stockholm, va helt svettig när jag äntligen kom fram. Med blandade känslor kom jag igår kväll och träffade bästa Alva, Nicolina och Frida och hade en mysig kväll.

Känns fantastiskt roligt att vara här, men har inte helt förstått att det är här jag faktiskt ska bo nu, leva och äga. Samtidigt som det känns jättekul har jag aldrig gråtit så mycket som på den sista tiden. Förstår inte helt att det går, att inte tårarna tar slut någon gång, att inte kroppen blir tom på vatten liksom, haha. Min älskling bor kvar i Norge och det känns dötungt. Vi ska prova på det här med distansförhållande som känns väldigt jobbigt och jag saknar honom redan, men vi ska klara det, vi måste klara det. Han är ju faktiskt bäst.

Ha en bra dag!

Kram

 
Kommentarer (0)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Tankar efter avsnitt sex av It Girls
DSC_6494Detta inlägg är till er som sett det senaste it girls avsnittet (för er som inte har gjort det tycker jag att ni ska göra det här).

Utmaningen var att springa runt på stan, i 30 minuter, och fånga upp människor med skön stil och ta streetstyle bilder på dem. Var verkligen en superrolig utmaning, än om jag inte egentligen är duktig på att fotografera (har ju för det mesta en fotograf som fotar mig och har därför inte helt satt mig in hur alla inställningar och allt fungerar, något jag verkligen ska ta tag i nu!) så var det en av de roligaste utmaningarna om ni frågar mig. Man fick vara sig själv och prata med snygga folk, charma dem med sin personlighet och inte minst presentera sig som en från modette (vilket inte är så dåligt).

Under utmaningen kändes allt bra och jag tog bilder på en del människor och fick endast nej en gång. Var egentligen nöjd med mina bilder där och då i stressen men det var efter de 30 minuterna jag började gå igenom dem och hur själva utmaningen gått. Det var då jag väldigt snabbt insåg att jag hade ett problem, jag stod och valde mellan två bilder, en med bättre kvalitet men inte lika cool människa och en med top model vinnaren Josefin men inte alls i bra kvalitet. Jag valde bilden på Josefin i sista sekund men blev redan då mer och mer säker på att det är jag som ryker. Såhär i efterhand och efter utmaningen ångrade jag mig att jag inte tog det lugnare och fotade längre hos varje människa, men då var det ju försent.

När vi stod där framför juryn, jag tillsammans med tre andra grymma tjejer, så var jag helt säker på att jag skulle åka. Jag minns att jag skrev till mamma innan juryutslagningen "idag är det jag som åker". Som jag sa på avsnittet hade jag lovat mig själv att inte gråta på tv, eller hade egentligen lovat mina vänner, för ingen vill väl se känslig ut och börja grina för att åka ut på tv?! Ni vet när man sitter och ser på top model och någon åker ut och storgrinar och nästan alla tänker "men herregud det är ju inget att grina för, töntigt ..." Jag är själv en av de som tänkt så men efter it girls har min syn verkligen förändrats över det. Det är inte just det att man åker ut (jo självklart var jag ledsen av att åka ut, jag ville ju vara kvar, jag ville ju vinna,) men det att i en vecka varje dag ligga på topp, vara nervös upp och ner, stressa fram och tillbaka och bara det att inte veta vad som ska ske (jag är en sån person som vill veta slutet på en film innan man ens börjat sett den, läser sista sidan i boken innan jag börjat med den första och vill veta allt som ska ske runt om mig och helst runt er andra också) så med det sagt förstår ni att det blir ganska stor press för kropp och knopp.

Där står man och egentligen vet att man ska åka ut men självklart hoppas man in i sista sekund att det kanske kanske finns en liten chans att man ska få vara kvar. När man sedan får svart på vitt, salem blir kvar, jag åker ut så kändes det lite som att hela kroppen bara slappnar av, all stress, press och nervositet släpper och på ett vis kommer ut i tårar. Samtidigt som all energi åker ur en så kommer inte bara tankarna som för alla de andra, att nu ska jag åka hem, fram, utan mitt huvud började snurra i tusen tankar på en och samma gång. Redan från första dagen när vi var i Stockholm kände jag att det är ju här jag ska va, det är här jag ska jobba, det är här jag ska bo. Jag trivdes på en gång, med miljön, trycker, alla människor, allt egentligen och det var då min tanke om att flytta till Stockholm kom. Med den tanken kom, men Magnus?! Min älskade pojkvän som på riktigt är den bästa du någonsin kan ha (jag lovar er, träffar ni honom älskar ni honom). Vad sker med han? Jag vet redan att han inte vill flytta? Vad sker med oss? Våra planer ihop? Våra liv? Som ni förstår gick huvudet på högvarv och allt kom ut i tårar.

... Läs mer senare ikväll om min Stockholmsflytt...
Kommentarer (0)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress

Veckans like

 
Visa fler inlägg