MY LIFE AS A GYMNAST part 3

öäMedan jag åt frukost igår tittade jag igenom massa gamla tidningsurklipp (och ovan har ni några fåtal reportage med mig) från den tiden jag var gymnast, och i samma veva så kom jag på att jag har ju inte skrivit min tredje och sista part i "My life as a gymnast". Minns ni ens de tidigare inläggen? Annars har ni part två HÄR (part ett hittar jag tyvärr inte för det är på en gammal blogg). Jag tänkte därför helt enkelt att det var på tiden att skriva klart denna gymnastikresa och berätta för er när mina tankar om att sluta, med den sport jag älskat och tränat stenhårt med i tio års tid, kom, vad som var jobbigast, hur det kändes och varför jag tog det beslutet som fick mitt liv att ändras totalt. aaaa aaaa


Det var år 2011 och redan tidigt det året hade jag bestämt att det var detta år som kommer bli mitt sista som gymnast. Jag hade kommit in i en ålder och medvetenhet om att det ger inte så mycket att hålla på längre, det finns så mycket annat att göra här i livet och jag ville satsa på mina designdrömmar.


Som gymnast från Sverige, då man vunnit junior SM, vunnit något redskap på NM, vunnit tre av fyra redskap på SM, representerat Sverige på både EM och VM då finns det tyvärr inte så mycket fler meriter att plocka på sig. Självklart kan man placera sig bättre på EM och VM, man kan vinna fler grenar på NM, vinna fler SM osv, men mina tankar var då, "vad ger det?" jag kommer ändå aldrig kunna leva på detta då det inte ger någon inkomst och vad är det egentligen som jag tycker är kul just nu?


När jag var liten, kanske runt 13, så gick jag runt och sa till alla att jag skulle hålla på med rytmisk gymnastik tills jag var minst 25. Detta var något som var en helt rimlig tanke då, men ju fler år som gick och ju äldre jag blev så fick jag mer insikt om vad livet egentligen handlar om. Det handlar om att göra det man älskar och tycker är roligt, det som får en att varje dag hoppa upp ur sängen för att det är en ny dag, det som man vill hålla på med på hela sin fritid för man kan inte sluta tänka på det, och det som bara känns helt rätt. Något som år 2011, hade runnit ganska långt ut i sanden när det kom till mina tankar om gymnatiken. Jag kände inte den glädjen längre att gå till hallen, stå på mattan och stråla framför domarna.


Sitter, i skrivande stund, och försöker komma på vad som egentligen gjorde att jag inte tyckte gymnastiken var rolig längre, det som jag bara ett år tidigare älskade?! Ska jag vara ärlig har jag inget helt rätt svar, för jag vet inte. Det var bland annat mycket som inte var som det skulle i hallen och det var ganska stökigt både bland tränare, gymnaster och styrelsen. Något det hela tiden hade varit men som jag var för ung och blind för att se och vilja förstå.


Jag minns att jag satt, i januari, och pratade med min bästa gymnastikkompis Jennifer, sa att jag ville sluta, att det inte var roligt längre, och att jag skulle göra det, det året. Samtidigt hade jag bestämt att jag fortfarande ville vinna över Therese Larsson, som tidigare alltid vunnit allt på SM. Jag ville inte heller såra någon och visste att det inte skulle bli lätt att få, speciellt min tränare, att förstå mitt beslut om att lägga tåskorna på hyllan. Så jag var beredd på att det skulle bli tufft...


Jag fortsatte träna hela våren, det blev SM och äntligen fick jag slå min klubbkamrat Therese, jag vann då SM i tre av fyra redskap och blev såklart glad, då jag, visste att detta skulle bli mitt sista SM. Jag berättade för min tränare (en gång innan SM och nu efter) att jag inte längre ville fortsätta som gymnast, något som jag tror hon inte tog så seriöst just då. Vi tränade vidare, förberedde oss för VM, jag pratade med Tanja igen. Jag ville ta det i tid för att hon skulle kunna förbereda sig på det och förstå, för som jag sa, jag vill inte såra någon. Självklart förstod jag att hon inte ville att jag skulle sluta, för det är ju hennes nerlagda arbete som försvinner. Men jag hade bestämt mig och tack och lov för att jag kan stå på mig och är en ganska stark person, för annars vet jag inte om jag hade varit i Stockholm idag. Efter VM åkte vi nästan direkt på Lag SM och då var det oktober. Min första tanke i januari var att hålla på hela året ut, men efter Lag SM kände jag att vad ger det att hålla på tre månader till bara för att, för det var inga fler tävlingar vi skulle på det året. Så jag försökte prata med min tränare igen, köpte presenter och ville tacka för mig... Den tiden var tuff, men vilket jag hade förberett mig på, jag försökte sluta och Tanja försökte ha kvar mig, så man kan väl kalla det för att vi hade en match där mellan oss. Jag hade i November praktik med skolan, vilket var väldigt skönt och i perfekt rätt tid. Det var i en månad och jag hade hittat plats hos en designer, i Stockholm. Så när min praktik kom och jag åkte till Stockholm var jag väldigt klar med gymnastiken, jag var inte längre en gymnast och än fast jag inte ångrar någonting från min tid i sporthallen och på tävlingsmattan, så har jag inte ångrat en dag att jag slutade.


Så detta var slutet av "mitt tidigare liv", livet som jag älskade i tio år, som gjort mig till en vettig person som kämpar för allt jag vill, och det som skapade den jag är idag.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress

Veckans like